onsdag

Ursch idag har verkligen vart en sån där jobbig dag. En dag som man bara vet ska bli jobbig redan ffrån början. Man spänner sig och går omkirng och är nervös. Vi hade nämligen feedback/performance klass på jazzen vilket betyder att vi tre och tre visar upp koreografin vi jobbat på för varandra och därefter ger varandra feedback, både positivt och konstruktivt.

Jag tycker verkligen sådant här är så otroligt jobbigt. Jag är sådan person som jag vet att alla i min klass är. En sådan personer som bedömer mig själv hela tiden och sällan kan uppskatta det jag gör bra. Och att då stå framför hela sin klass och få kritik för saker man ska förbättra är så otroligt utelämnande, jobbigt, nervöst och såklart fantastiskt när det är bra. Och jag vet att det här är superbra att vi övar på det för det behöver vi. Men jag tycker alltid att det är så jobbigt när man väl står där. Det är inte det att jag tycker det är jobbigt att dansa inför folk, det är ju det jag älskar mest av allt. Men att dansa inför folk och sedan veta att jag direkt kommer få min dom, typ. Och ja jag fick många fina ord, ord som jag faktiskt inte kommer ihåg någonting av det enda jag kommer ihåg är det jag behöver jobba på. Enbart! Sådan är jag och så funkar tydligen min sjuka hjärna. Jag fokuserar bara på det jag gör dåligt och när jag inte gör tillräckligt. 

Så nog om det, streeten idag var fantastisk lyfte dagen lite lite grann iaf trots all huvudverk som kom när alla spänningar släppte efter jazzen. Hade även en fin pratstund efter klassen med mina fina fina klassvänner. Det är tur att jag inte är själv med att känna som jag känner.  



Tänk om jag hade den här brudens talang och självsäkerhet när jag dansade. Min största idol all time! Jag menar kolla in henne beeen! De hamstringsmusklerna liksom!

Kommentarer
Postat av: Marie

Du måste tro på dig själv Johanna. Du har inte kommit in på ackis av en slump. Kämpa med ditt självförtroende nu vännen...



Du var verkligen omtyckt på kursen har jag hört av många bla. systrarna Strand och så nya Linda, hon var helt lyrisk berättade hennes mamma, trots att det var svårt så var det de bästa hon varit med om på länge...:)



Älskar dig!!!

2011-01-27 @ 22:37:00
URL: http://marielindqvist.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0