helloosaferide

Oh my, har just suttit och gråtit i en timme till filmen Broder Daniel forever.
Ni som känner mig vet hur jag var för några år sen. Jag var verkligen en liten poppare med stjärnor under ögonen och glitter överallt.
Men BD har verkligen betytt så mycket för mig. Under två första högstadie åren var verkligen allt kaos och jag letade desperat efter vem jag var och var jag stod.... tills jag hittade Broder Daniel. Allt förändrades verkligen över en natt och jag förstod vem jag var, vad jag lyssnade på, hur jag ville klä mig, vilka personer jag skulle umgås med för att må bra. Jag hittade verkligen mig själv helt enkelt. Efter BD kändes allt så rätt och det var inte förrrän då tidigt i nian som jag började på allvar med musiken och lyssna på rätt band för mig, spela och sjunga och såklart satsa helhjärtat på dansen. Jag kan helt enkelt säga att med all säkerhet hade jag inte varit den jag är idag om inte BD funnits. De har verkligen betytt allt för mig och att se den där filmen nu som egentligen är gjord som en hyllning till bandmedlemmen Anders Göthberg förra året var verkligen helt fantastiskt! Jag grät verkligen konstant hela filmen till all fin musik och Henriks underbara kommentarer. Kan tipsa alla gamla BD fans och titta på den! Finns just nu uppe på svtplay.

Så resten av dan ska bestå av BD skivor ur högtalarna hela dagen :) yeeej. Lite städning och fix ska också hinnas med :)

                  

                   

         
                            Några bilder från min kanske mest intensiva BD period :)