SATC

         


Som
ni märkt har jag haft ett litet mindre blogg uppehåll. Kände att den här veckan bara blev för mycket och det mesta tog kraft ifrån mig. Skulle bara ha blivit en massa negativa tråkiga inlägg ändå så jag sparade er den läsningen. Men för att dra det kort så har jag den här veckan fått några törnar som än en gång fått mig att tvivla på mig själv och dansen. Mest har jag nog tvivlat på att jag kommer få jobba med det som jag verkligen vill jobba med inom dansen och att jag som vanligt inte duger. Ibland undrar jag om jag är riktigt klok eller bara en ren masochist som utsätter mig för det här yrket, för jag vill lova att det fan inte är någon dans på rosor!

Det enda som verkligen hållt mig uppe den här veckan är Vals klasser, där har jag faktiskt känt mig bra. Jag presterar som fan när jag har någon som står vid en och skriker "My grandmother has a higher leg than you and she's in a wheelchair" haha! jag bara skrattar men jag blir också taggad, jag behöver någon som sätter lite skräck i en ibland så man pushar sig själv lite hårdare än vad man kanske skulle gjort annars.

Tog också en välbehövlig paus nere i småland i helgen. Det var skönt att få vara med familjen och tänka på ngt annat än dans hela dagarna, jag behövde det. Att få pussa och krama lite på favorithunden Jeko och gratta bästaste mamsen på 46 års dagen var fint. Nu har jag ny energi. Ska försöka släppa förra veckans händelser, ta tag i den hemska kompositions läxan som jag har ständig ångest för och kanske ha lite kul i veckan som kommer. Vi får se, hur som helst så överlever jag nog!

Vi ses i marschellernas skugga, amen! (katla I lööve you)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0